Elin L.

Den kommer över en lite titt som tätt. Man kan nästan säga att den finns där konstant, under ytan någonstans. smyger sig fram, kryper tätt intill. ålar omkring i bröstet, stannar vid hjärtat och drar åt tills det stramar och den välkända,tunga känslan lägger sig över en.
Det är människorna som gör stället och just nu är jag så trött som man kan bli på dem. alltid samma personer man ser på samma ställen vid samma tillfällen med samma beteenden.
kan knappt bärga mig tills jag får fara härifrån, i sommar om det går vägen med nordjobb. pausa, tänka efter, omväxling. Komma tillbaka för trean, och sedan fara iväg igen.


Egentligen är det jävligt absurt att folk bloggar om sitt liv, en dagbok med skribent utan dold identitet för allmänheten. ytligheten tar över för de som inte vill skriva fullt ut och ärligt om sitt liv, sina känslor.
jag vill inte att främmande människor ska dela mitt liv.
det spelar ingen roll angående min så kallade nätdagbok. det är knappa tre personer som läser den, och de är för mig kända. bortsett från ett och annat hej ha en jättetrevlig dag i kommentarfältet, har jag i internetvärlden noll betydelse.

vet inte vart jag vill komma.
dålig dag ,med dålig och för lite sömn.